lördag 6 juni 2020















Under temat, "Den inre biografen", belyser Anna Bornstein,författare och journalist, vår inre och yttre värld.Sådant vi kan känna och uppleva, men inte alltid pratar om.Tidigare avsnitt hittar du längre ner på vår blogg.

Energihantering i familjen
av Anna Bornstein

Många tycker energivärlden känns lika exotisk och 
avlägsen som en ö i Stilla havet. Men det är en villfarelse, den är närmare oss än vår tanke. 
Vardagligare än frukostkaffet. 
Kanske är det för att den är osynlig, 
som vi inte är medvetna om den.
Alla barn borde tidigt få lära sig att värdera
sin energi, och förmåga till närvaro och värna 
om den – en sorts energihanteringens ABC. 
Nu är ett bra tillfälle som kanske inte återkommer.

Här är några tips och en övning:
Stäng av telefonen, radion, datorn och TV:n. 
Tona ner ljuset.
Sträck ut dig tillsammans med de andra familje-
medlemmarna i soffan, i en skön länstol eller på 
en mjuk matta. Tystnaden är en trygg famn, som du 
sakta sjunker allt djupare och djupare ner i.
Blunda, tänk dig att solen håller på att gå ner. 
Föreställ dig rosa ljusslöjor för din inre blick. 
En ljuvlig doft av rosor sprids i ditt inre.
Andas djupt och så sakta du kan, utan 
att anstränga dig. 
Känn hur du fylls av väldoft och ljus
vid inandningen, och lämnar ifrån dig dina tankar
på allt du måste göra, och slappnar av allt djupare
och djupare vid varje utandning.
Känn den förtätade närvaron av de 
andra familjemedlemmarna. 
Tacka för att de finns, för att ni är tillsammans. 
Vila en stund i den känslan, innan du sakta 
avslutar övningen, genom att känna underlaget
du sitter på, golvet under fötterna, rummet... 
och sedan sakta öppna ögonen.

Den inre biografen VIII
© Anna Bornstein 2020
Bild:Björn L.


måndag 1 juni 2020



















År 1965 eller något senare, såg jag från mitt fönster en mörkhyad yngling med långt burrigt hår och likadant skägg, klippa gräs på kommunens mark. Jag var 15 år, bodde med mina föräldrar i ett hus på Kämpesgatan 20 i Forssa, och hade sett Roland för första gången. Det dröjde några år innan våra vägar korsades igen. Roland var högljudd och vidlyftig i sina handlingar, jag var tvärtom. Men vi upptäckte att vi kunde prata med varandra, och att vi respekterade den andres åsikter, trots att vi ibland tyckte helt olika. Senare i livet, blev vi mer samstämmiga och filosofiska. Alla våra gemensamma utställningar, snö-, eld- och halmprojekt, samarbeten med pyrotekniker Lars Johannesson med mera, satte guldkant på våra liv. Jag är en social varelse och fortsätter samarbeten med alla mina andra vänner, men Roland saknar jag.

Yngve Mauritsson, konstnär, vän och samarbetspartner



måndag 25 maj 2020









Hej!
Vi vill hälsa alla nya besökare välkomna till vår Digitala Biograf.Så roligt att du vill vara med oss!
Här finner du regelbundna inslag av Konst, Musik, 
Text och Film.

Vi tar mycket gärna emot fler bidrag!
Skicka enklast till; biokontrast@gmail.com
Dela gärna denna sida i ditt nätverk, så blir vi fler.
Välkommen!

Dagens film skildrar ett möte mellan eldskulptur 
och pyroteknik under Orsa Vinterfest 2011.
Eldskulptur:Yngve Mauritsson, Roland Backlund.
Pyroteknik:Lars Johannesson med familj och hund.
Film och ljud:Björn Larsson, Elias Back.
Med stöd av:Länskonst Dalarna och Film i Dalarna.
Tack till Jordi Arkö!

lördag 23 maj 2020























Den här stora tavlan, "Throwing the Stars" med måtten 173×137 cm, målade jag
runt millenniumskiftet i min ateljé i Stockholm, då jag var hemma ifrån N.Y. ett tag. Jag hittade två fantastiska modeller för tavlan. De var båda dansare, och förstod skapandeprocessens oro och krigande, som pågår i veckor.
Jag målade om och om igen.Modellen flyttade sig igen och igen. Till sist föddes tavlan. Delarna till helheten fungerade, liksom färgerna, "the subject matter", rytmen och det abstakta.
Innan arbetet började, hade jag köpt mängder av tyg i olika färger, och byggt en scen som förändrades under arbetets gång. Jag hade också skaffat peruker i en mängd färger och annan rekvisita. Modellen Mia, som älskade Afrikansk dans, kom med vackra afrikanska tyger med urmönster, som inspirerade till "Throwing the stars".
Det gick åt massor av akrylfärg i bästa kvalité, som jag målade i lager på lager med tjocka runda penslar.
Jag är så tacksam för denna utmanande konstnärliga tid, med fantastiska modeller. Tavlan har sedan dess hängt hos en underbar familj, vilket glädjer mig. 
Ett par år efter jag målat den här tavlan, kom jag in i mörka tider, och lade penseln åt sidan i 15 år.
Nu är det tid att måla!
Kommer att ha öppet i min nybyggda atejé i Plintsberg, under en del av sommaren.
Hör av er om ni vill besöka mig där, eller lära er måla.
Vi ses!
Annika
annikaberglof.com



onsdag 20 maj 2020














I en cell i fängelset på Robben Island i Sydafrika
sitter Nelson Mandela och skriver brev till sin dåvarande fru Winnie, som oväntat fängslats på grund av sin förbindelse med honom. ”Cellen ger dig möjlighet att dagligen reflektera över ditt beteende, att övervinna de negativa tendenserna och utveckla det goda inom dig. Regelbunden stillhetsövning, cirka en kvart om dagen, innan du somnar kan ge goda resultat i det här avseendet. Det kan vara svårt i början att få grepp om de negativa elementen i ditt liv, men till slut kommer ansträngningarna att bära rik frukt.” (1
Under Coronakrisen i Sverige vistas vi hemma dag efter dag och får möjlighet att möta våra skuggor. Vi sitter inte i fängelse, men det kan kännas så, och vi har mycket att lära av Mandela som vistades i sin cell på Robben Island i 27 år. 

Öva som Mandela: Hjälte på insidan
Sätt dig bekvämt, slappna av, andas djupt. Känn att kroppen blir varm och mjuk. Låt uppmärksamheten sjunka inåt och koncentrera den i brösttrakten. Vila där en kort stund. Tänk sedan på ett tillfälle när du visat inre hjältemod. Vad var det som hände? Vad orsakade prövningen? Hur hanterade du den? Lärde du dig något? I så fall vad? Har du haft nytta av det inre mod du förvärvade? Håll upplevelsen en stund i ditt inre och låt den sedan tona bort. Tacka dig själv för hjältemodet och ge kärlek till dig själv innan du öppnar ögonen och avslutar övningen. Det inre fredsarbetet kräver tålamod. Ordet tålamod kommer från mod och tåla. Det krävs mod att stå kvar i en jobbig eller smärtsam upplevelse, att tåla det svåra. Tålmodiga, det blir bara inre hjältar.

(1 Mandela, The Authorized Biography, Samson Anthony, sid 253. HarperCollinsPublishers 1999) 

Den inre biografen VII
© Anna Bornstein 2020
Bild:Björn L.


måndag 18 maj 2020











  
  PREMIÄR!

”Erik Yvell, Kulturarbetare mm”










Erik och jag bodde under 1960-talet på samma gata, Kämpesgatan i Forssa i Borlänge. 
Vi träffades aldrig då. 
Erik är sex år äldre jag, vilket gjorde att våra liv levdes i parallella världar. Det skulle dröja till 1980-talet innan vi träffades och då som kulturarbetare. Erik som författare och jag som bildkonstnär. 
Vi kom alltid bra överens och hade mycket gemensamt i vår uppväxt. Jag har alltid trivts i Eriks sällskap med våra funderingar om liv, samhälle, religion och politik. Det är inte många människor som man känner sig bekväm med på alla plan.

Yngve Mauritsson


torsdag 14 maj 2020
















MINNS NI?

Alla magiska filmaftnar, med full salong, 
härlig stämning - då vi upplevde filmen tillsammans.

Bilden är från Måndagen 2/3 2015

EN KVÄLL ATT MINNAS LÄNGE...
Vilken härlig, hoppfull och positiv film!!
Det blev fullsatt biosalong (302 platser)
och många som kom till filmcaféet efteråt.


Så mycket vi skulle
kunna förändra tillsammans!

Varmt och stort TACK till:
Hans Grandin (Borlänge Bandyklubb)
Ahmed Mohamed Ahmed
Osman Abdullahi
(Spelare från Somalia Bandy)
Martin Sandström(Ljudtekniker)
Siljans Konditori

/Björn L. "


måndag 11 maj 2020










Skogen, Människan och Hästen

Att ärva ett litet skogsskifte var inget som jag trodde skulle hända mig, men det gjorde det. 
För nästan 20 år sedan flyttade jag från Borlänge, min hembygd, till Västerfors, en liten men vackert belägen by. Jag, Marianne, min livstidssambo, och vår dotter Julia, blev kommuninnevånare i Gagnef.

Omställningen blev mödosam, med fastighetsreparationer och andra måsten, som skulle genomföras. Där fanns också detta skogsskifte, som skulle skötas och som skulle ge oss värme framöver. Första åren fick jag hjälp med traktor och timmervagn av fantastiska bybor.

De senaste tio åren har jag samarbetat med Ole Halse och hans hästar. Det har varit ett fantastiskt äventyr, som jag inte velat vara utan!

 Yngve Mauritsson




söndag 10 maj 2020


















Träden i en skog hänger samman genom sina rötter.De skickar näring och budskap till varandra via underjorden.
Det gör vi människor också.
I familjer är det lättare att förstå och studera det underjordiska utbytet än i större grupper, till exempel i en storstad, ett land eller - varför inte - på en hel planet.

Det fysiska sammanhanget är vi alla införstådda med. I familjen delar vi ofta hem, vi äter tillsammans vid samma bord, delar med oss av våra olika kunskaper och utbyter förtroenden. Det underjordiska utbytet för oss människor är inte bundet till några fysiska förhållanden, någon speciell tid eller plats. Möjligen kan man studera dess effekter i vårt hjärta eller nervsystem genom neuropsykologisk forskningsteknik, men inte utbytet som sådant. Det sker i vår inre subjektiva dimension. Det kan inte vägas och mätas, bara uppfattas på vår inre bio. Nu under Coronakrisen har vi gott om tid att utforska rottrådarna i vår familjs underjord.

Övning: Mitt inre rotsystem (10-15 min)
Sätt dig till rätta på en plats där du inte blir störd, utomhus eller inomhus. Det går också att göra övningen när du vaknar på morgonen om du kan ligga kvar i sängen en stund.
Slappna av i hela kroppen. Känn att din bröstkorg, mage och rygg, dina armar och ben, händer och fötter, blir varma och mjuka. Andas djupt in och ut, in och ut.
Låt dina vanliga tankar komma till ro. Tänk på någon i din nära familj. Låt personen tona fram för din inre blick, som du känner hen, inte på utsidan utan i ditt inre. Finns det inre band emellan er, ett inre utbyte av näring för bådas växt och mognad? Lär ni er något värdefullt av varandra, inte genom ord och pekpinnar, utan genom den ni båda är på insidan?
Forcera ingenting. Det kan hända att du behöver öva några gånger innan övningen bär frukt. Skicka kärlek och tacksamhet till dig själv och personen innan du avslutar övningen.

Den inre biografen VI
© Anna Bornstein 2020
Bild:Björn L.


torsdag 7 maj 2020


Minns ni?

Måndag 25/1 2016 - Visir bio fyller 60 år!

















Salongen fylldes till sista plats och under 
applåder och jubel visades en stor svartvit 
bild ifrån invigningen 25 januari 1956.
Bo Stormats, vår maskinist, berättade
om sin farfar, Stormats Axel Olsson, som var biografföreståndare i Leksand 1917 - 1974. 


















Därefter var det dags för "Tjuvheder".
Malin Levanon och Johan Testad 
mötte publiken efter visningen.




Samtalet fortsatte med tårta och kaffe 
på ett fullsatt Siljans Konditori.













Alla fick inte plats, vi beklagar, 
men filmen kommer att visas igen.
En stark filmafton - med viktigt budskap!
Tack alla!
Björn L.


Artikel i Dala Demokraten av Mats Rönnblad;
http://www.dalademokraten.se/kultur/stjarnglans-nar-visir-i-leksand-fyllde-60-ar


DN Namn och Nytt;








måndag 4 maj 2020



Min trädgård

Märkte tidigt att jag mådde bra när jag strosade
omkring i min trädgård. Ansvar och stress kunde
balanseras med trädgårdssysslor och möjligheten
att få försjunka i trädgårdsaktivitet. 
Kanske är detta sätt att tänka och handla direkt 
utan koppling till prestationskrav och vinstintresse, 
något som är ursprungligt och finns i våra gener. 
Borde vi inte sträva efter att också må bra och trivas, eller är det passé i en värld där hjulen snurrar allt snabbare. Just nu har hjulen saktat in i dessa Corona-tider och eftertanke och frågan om vart vi är på väg har aktualiserats. 
Även denna hemska pandemi kan leda till beslut som gynnar jordelivet, vilket vi är en liten del av. Odlar man sin trädgård tror jag också att världen blir lite bättre, både för dig och för andra.

Yngve Mauritsson



lördag 2 maj 2020

Bio Kontrast Digitala Biograf
vill vara en mötesplats för alla!
Vi bjuder på regelbundna visningar
av FILM, KONST, TEXT, MUSIK.
Har Du något du vill berätta om/visa?
Skicka gärna in bidrag till;

biokontrast@gmail.com
Annika Berglöf fortsätter nu att dela
med sig av sitt skapande;

















”Oljemålningen "Red" målade jag någon gång under mina fyra år på The New York Studio School, Manhattan. Måtten på tavlan är 147x120cm! Det var det glada 90-talet och det var en lärorik tid. Skolan var liten och fick plats i det gamla Whithey museet på 14nde gatan. Undervisningen var grundlig i måleriets språk. Rektorn Graham Nickson, bar på stora kunskaper och delade gärna med sig av dem till oss elever. Självklart fanns det en mängd olika lärare. Under den här tiden var det trendigt med installationer. Måleriet ansågs dött och gammalmodigt.
Skolan var skitig och utan ventilation. "Red" målade jag under NYs sommarhetta, i ett fönsterlöst rum. Vi var ett gäng internationella studenter och real New Yorkers! Vi målande stora konstverk på duk i olja ( med kadmium och andra tungmetaller). Mina händer och kläder var täckta av färg. Alla hade terpentinburkar som ångade i hettan!. Noll ventilation som sagt!
Hälsoläget var inget vi tänkte på.
Tavlan "Red" målade jag ifrån observation av två modeller. Som ni kan se, en tjej och en kille! Hon satt och han stod i 20 min, sedan kort paus och sedan ytterliggare 20 min, under hela förmiddagen i två veckor.
På em tecknade vi. Under lunch och kväll lyssnade vi på inbjudna intellektuellas föreläsningar.
Varje termin började med ett teckningsmarathon.
Det var tider jag aldrig glömmer! ”
Annika Berglöf

onsdag 29 april 2020



Naturen, vår vän och lärare

Vårkänslorna som väcks av de knoppande träden 
och vitsipporna och blåsipporna som lyser emot oss bland fjolårslöven fyller många av oss med förundran. 
Hur är det möjligt när Corona hotet hänger mörkt 
och tungt över oss människor?
En inneboende längtan efter att knyta an till – vara nära – naturen främjar oss människor, vår hälsa, vår kreativitet och vårt fysiska och mentala välbefinnande.
Ta med hela familjen ut i markerna. Gå tillsammans i tystnad, med uppmärksamheten i fötterna och känn stödet från jorden. Sök upp en vacker plats och slå er ner någonstans där ni känner er hemma och kan sitta skönt.

Övning: Lyssna på naturen
Slappna av. Lägg ifrån dig din ryggsäck med problem och oro. Andas djupt, in och ut, in och ut. Betrakta himlen och tänk dig att ditt medvetande är en liknande vid och öppen rymd i ditt inre. Blunda och låt dig sjunka in i den rymden en liten stund.
Naturen är levande och intimt förbunden med var och en i familjen. Lyssna, talar träden, fåglarna, vinden till dig? 
Visar de dig något?
Sitt så en stund, tacka sedan naturen för samhörigheten 
och stödet innan du öppnar ögonen.
Låt var och en i familjen avsluta övningen i sin egen takt. 
Sätt er sedan under tystnad i ring. Lägg en pinne i mitten.
Ställ frågan: Vad ger naturen mig? Den som vill säga något hämtar pinnen i mitten och håller i den medan hen talar. Ingen kan säga emot eller börja diskutera. 
Alla lyssnar, inte bara till orden utan också till motivationen eller meningen bakom orden. När familjemedlemmen talat färdigt, lägger hen tillbaka pinnen i mitten, och efter en kort stunds tystnad kan nästa talare hämta pinnen. Det handlar inte om att visa sig smart eller duktig. Alla talar från hjärtat och bara om man har något säga. Det är lika värdefullt att lyssna under tystnad som att tala.
När alla som vill har talat tackar ni varandra och går under tystnad tillbaka hem.


Den inre biografen V
© Anna Bornstein 2020
Bild:Björn L.

tisdag 28 april 2020


















Att stilla sitt sinne
det kan vi göra nu
i vardagssysslorna, som vi annars
bara ville få undangjorda.
Låta saker och ting få ta tid.
Idag fick jag en god övning med detta,
och att vara närvarande i nuet.
Tänker på er alla Bio Kontrastare!
Eva J 

måndag 27 april 2020










Julia, en flicka med Rett Syndrom
Julia har en grav utvecklingsstörning 

som heter Rett Syndrom.
Vi får följa henne under en dag 
från uppvaknandet till sängdags.
Hon kan aldrig lämnas ensam 
utan har dygnet runt föräldrar eller 
personliga assistenter i sin närhet.
En film av Yngve Mauritsson.