tisdag 28 september 2010

4/10 Magisk filmafton











Vi har den stora glädjen att presentera en vital och framstående filmskapare, Ingela Romare.

Nationalencyklopedin skriver;
Romare, Ingela, f. 1937, dokumentärfilmare och jungiansk psykoanalytiker. R:s verk är till stora delar präglat av hennes engagemang i tredje världens befrielsekamp, framför allt i Vietnam. Respekten för människan kommer även till uttryck i långfilmsdebuten Mod att leva (1983). Om tiden, träden, kärleken och konsten – ett möte med Leo T Hurwitz (1994) är ett personligt porträtt av den legendariske dokumentärfilmaren, medan Om den mänskliga själens värdighet(1996) är en skakande berättelse om Ali Bourequat som suttit 18 år i marockanskt fängelse. År 2004 kom trilogin Tro, Hopp och Kärlek.

Vi har valt att visa
"Om den mänskliga själens värdighet"























En tidig morgon i juli 1973 väcktes Ali Boureqat
bryskt av den marockanska säkerhetspolisen i sitt
hem i Rabat i Marocko.Han fördes bort med en
bindel för ögonen och händerna i handbojor på ryggen.
Hans båda bröder fördes bort på samma sätt.
Utan någon förklaring, utan rättegång var de från den
dagen försvunna för världen.
Arton år tillbringade de i hemliga marockanska fängelser, elva år satt de i totalt mörker i det ökända
fängelset Tazmamart.
- - -
Ingela Romare har träffat Ali Bourequat och samtalar
med honom i denna film om mänsklig värdighet och ett nära nog obeskrivligt förtryck.

Copyright: Myt och Bild Ingela Romare KB



Visirbio Måndag 4 oktober kl.19.30
Tid: 1.40h Entré 60 kr

Två böcker av Ali Bourequat lottas ut under kvällen.


Våra tankar går till Dawit Isaak!


http://www.amnesty.se/ed/hem/xml-pressnotiser-latest/663106056EC1D7D7C12577A60048991D/



Den här filmen gav mig en stor eftertanke.
Ali Bourequat satt isolerad i mörker under
18 år i Marockanskt fängelse.
Hur kunde det vara möjligt att överleva allt
detta och komma därifrån
med en sådan ödmjukhet,klarsynthet och
livsglädje som han visar.
Hans erfarenhet har mycket att lära oss.
E.Justin

1 kommentar:

  1. Den här filmen gav mig en stor eftertanke.Ali Bourequat satt isolerad i mörker under 18 år i Marockanskt fängelse.Hur kunde det vara möjligt att överleva allt detta och komma därifrån med en sådan ödmjukhet,klarsynthet och livsglädje som han visar.
    Hans erfarenhet har mycket att lära oss.
    E.Justin

    SvaraRadera