År 1965 eller något senare, såg jag från mitt fönster en mörkhyad yngling med långt burrigt hår och likadant skägg, klippa gräs på kommunens mark. Jag var 15 år, bodde med mina föräldrar i ett hus på Kämpesgatan 20 i Forssa, och hade sett Roland för första gången. Det dröjde några år innan våra vägar korsades igen. Roland var högljudd och vidlyftig i sina handlingar, jag var tvärtom. Men vi upptäckte att vi kunde prata med varandra, och att vi respekterade den andres åsikter, trots att vi ibland tyckte helt olika. Senare i livet, blev vi mer samstämmiga och filosofiska. Alla våra gemensamma utställningar, snö-, eld- och halmprojekt, samarbeten med pyrotekniker Lars Johannesson med mera, satte guldkant på våra liv. Jag är en social varelse och fortsätter samarbeten med alla mina andra vänner, men Roland saknar jag.

Yngve Mauritsson, konstnär, vän och samarbetspartner